Jag mår fan inte bra, jag fuckar ur över ingenting, men ni gör mig fuckt up. Jag önskar att allt var som förut, när jag var 'mammas lilla flicka' då jag inte ens tänkte på sakerna som jag gör idag. Jag hatar det, jag hatar mig själv för det jag utsätter min familj för, förlåt mamma, det är dig det mesta går ut på, jag tar ut min ilska över dig. Igår tänkte jag ta livet av mig, men det personen är inte värd det. Jag har grymma föräldrar, men dom fuckar upp allting med jävla skilsmässa som har tagiit flera år . Pappa ska operera sig snart och kommer inte kunna gå på ett tag , huset är inte klart därför kan vi inte sälja det, pappa ska operera sig igen, vi har inte råd. Allting tar en jävla tid. Ni tror säkert att jag är något jävla psykfall nu som sitter och skriver ut allt på min blogg, men det är mitt sätt att skriva av mig.