sitter och snackar med en gammal kompis som jag bråkat med i snart ett år, det är fan sjukt, vi vart bästavänner första gången vi träffades och var det lääängelääänge, sen sprack det, alla våra minnen, vi bor ju typ 30 meter ifrån varann utan att överdriva, vi var med varann varje dag, första snön som kom tillbringade vi alltid tillsammans, vi åkte alltid ner för backen hos henne, hennes mammas sås med gurka, gurksåsen.. alla powerking, övernattningar,  när jag alltid kom hem till dig och spela piano, var fett stolt när du hade lärt mig och allt, när vi drog till donken och planerade våran framtid till sammans, det är fan sjukt alltså, allting är sjukt och ni kommer få höra det flera gånger. men som sagt, en dag sprack det, ajg var trött på allt och båda gjorde väl fel, jag har gått runt och hatat dig länge, men samtidigt har jag tänkt tillbaka på allting vi gjort tillsammans, och värkligen saknat det...